När jag gick i mellanstadiet brukade jag skriva sagor. Sagor av varierande längd. Ibland många sidor, ibland bara ett enda blad. Handskrivet givetvis och ofta inspirerat av ”Vi fem”-böckerna av Enid Blyton som jag älskade. Mitt skrivande stannade nog där någonstans i barackerna på Vist skola i Sturefors för mycket mer än så blev det inte av det. Jag valde en annan väg som innebar att jag skulle få utlopp för min kreativitet på annat sätt. Men en gång om året är det faktiskt rätt skönt att få ”skriva av sig lite”, och ni som följer mig vet att just det inlägget tenderar att bli inför varje årsskifte. Och varför bryta ett sådant mönster?

2016 har på många sätt varit ett mörkt år. Samtidigt som terrorister sprider fruktan i vår värld och säkerhetsläget trappas upp får Brexit hela Europa att skaka. Världens mäktigaste land får en ny president och klimatexperter menar på att vi har passerat ”the point of no return” när det kommer till klimathotet. Och som om inte det vore nog har alltför många begåvade och ikoniska personligheter lämnat oss detta år. Jag tror jag talar för oss alla när jag säger att 2016 kan dra åt helvete, och att vi istället välkomnar 2017 med öppna armar.

Men, nog med det negativa. Faktum är att 2016 för mig personligen varit ett mycket roligt och utvecklande år. Jag har varit på Idol-turné, blivit examinerad tv-producent, återupptagit en gammal vänskap, jobbat med mammas favoritprogram (Bonde söker fru) och trots enorma påtryckningar inte berättat vem som blir kär i vem, haft 6 veckors LEDIGHET och campat på Gotland, arbetat med säsong 2 av Finaste familjen samt påbörjat Jordskott II som lägligt nog offentliggjordes förra veckan. Och utöver detta har har 900 000 svenskar sett mig skrika på en cykel. Det har varit ett händelserikt år.

Jag är väldigt glad över att arbeta med det jag gör. Alla som frilansar vet att det finns ett orosmoment i att inte veta om man har jobb nästa månad eller ej, men jag väljer att se det som en utmaning att hela tiden hålla sig alert och fokuserad. Jag blir lätt rastlös om jag jobbar med exakt samma sak för länge, så det passar mig väldigt bra att hoppa mellan projekt, skaffa nya kollegor och arbetsplatser några gånger om året. Dessutom är det förbannat roligt.

En sorglig händelse i år (tillbaka till det negativa) var att Magic Bar på Karlaplan lades ner. Magic Bar har funnits sedan 2009 och varit lite som magins Norra Brunn – en plats dit man kan gå för att avnjuta god mat i kombination med fantastiskt trolleri. Jag var faktiskt bland de första att stå på den scenen. Även om det bidragit stort till att höja trolleriets status och blivit känt över hela världen (Magic Bar alltså) så är det jag kommer sakna allra mest den sociala mötesplats för trolleriintresserade som det ändå var. Dit kunde man gå vilken kväll i veckan som helst och vara säker på att träffa någon man känner. I juni stängdes portarna med en stor avskedsfest med både skratt och tårar. Sedan att jag dagen efter avslutningsfesten åkte hem till Anders Bagge och påstod mig vara pollenallergiker pga rödsprängda ögon är en annan berättelse.

En av de mest otippade upplevelserna detta året var att stå på scenen samtidigt som Tungevaag & Raaban körde sitt DJ-set på Weekendfestivalen i Stockholm. Helt galet att se hela Östermalms IP fyllt av 10 000 personer som står och hoppar med i musiken. Då kändes den publiken man har på sina trollerigig plötsligt vääääldigt liten. Anledningen till att jag var där kan jag tyvärr inte berätta, men mäktigt var det!

Sedan måste jag ju så klart nämna Kind of Swedish som verkligen tagit fart. Det var på en pizzeria vid Gärdet i våras som idén till kanalen kom upp. Vi gjorde några testinspelningar tillsammans och tyckte det var väldigt roligt att göra små klipp och sketcher med igenkänningshumor. Jag minns så väl hur vi sitter och grillar på stranden på Gotland i mitten av juli när min, Johannas och Marcus telefoner plötsligt börjar blinka och låta helt hysteriskt. Vi som hade bestämt oss för att ta semester och koppla bort sociala medier blev helt lyriska och fattade absolut ingenting. Kan ni förstå frustrationen i att märka att något stort håller på att hända men pga dålig täckning och begränsad tillgång till information i Facebooks app inte kunna se vad som händer!? Vår kanal växte med 813% på 24 timmar!!!

Ja så för min del har 2016 faktiskt varit ett väldigt bra år. Mest tacksam är jag till alla de människor som ger mig förtroendet att få göra det jag gör. Mitt jobb är något jag tar på största allvar och jag skulle aldrig tacka ja till ett uppdrag jag inte klarar av att slutföra.

2017 hoppas jag bjuder på ännu fler spännande projekt och utmaningar. Jag hoppas på att få träffa ännu fler inspirerande personer och arbeta i nya kreativa miljöer. Förhoppningsvis hinner ytterligare ett antal idéer man har bli verklighet också.

/Jonas Lindblad
jonas(at)jonaslindblad.com